Schoolspirit och världens konstigaste dröm

Hejsan svejsan. Vad händer vavavava? Jag är trött och därför skrattar jag för mig själv och är allmänt normal. Ni som känner mig vet vad jag snackar om. Börjar alltid mina inlägg med en inledning och en avslutning. Tror att min gamla svenska lärare Helena har satt sina spår i mig. Tackar för det.

Idag var det en B day. Vilket är så sjukt omotiverande. Överlevde dock även denna dag. Varje gång jag ska göra något jag inte riktigt vill, frågar jag mig själv. Vad spelar det för roll om 10 år? Om jag ens kommer ihåg denna dag om 10 år är jag fan rain mans bror.
När jag kom hem från skolan tänkte jag lägga mig att läsa lite. Det slutade att jag vaknade upp genomsvettig 3 timmar senare. Oklart agerande från min sida. Under denna långt-ifrån-skönhetssömn drömde jag den mest random drömmen på länge. Det gick till såhär. Mina vpäron skulle ha en middag och dom bjöd massa vänner och deras barn. Vi åt fisk till middag och än så länge är allt normalt. Sen kommer Dennis Gustafssons mamma in, (Sjukt ointressant för er ovetande) det sjuka är att jag har inte sett henne sen 6an kanske. In kommer även hans storesyster Desiree (stavning?) och även lillebror David (i drömmen hette han David. Ledsen om han inte gör det i verkligheten. Är inte jätte tight med Dennis längre och har nog inte sett david(?) sen han var 4 typ). Det tog mig typ 15 minuter i drömmen att känna igen dom. När vi väl gjorde det blev vi hur glada som helst. David(?) var typ 12 bast och 1,90 cm. Vi snackade typ i en timma och dom hade flyttat hit till Utah och blivit mormoner.
Det tog mig typ 10 minuer efter att jag hade vaknat upp tills jag insåg att jag det bara var en dröm. AnnaG du som känner Dennis bäst kan väl upplysa mig om David är det sanna namnet och hans ålder, längd osv. Du kanske även vill berätta Dennis om detta. Han kanske får sig ett skratt eller så kanske ett litet leende kan sprida sig i hans ansikte. Det sjukaste är att han var inte med i drömmen men hans familj som jag knappt har pratat med var med. Aja..

Efter denna udda upplevelse väntade pizza till middag innan jag blev upphämtad för att åka till skollagets basketmatch. Och nu kommer vi till den andra delen av rubriken, schoolspirit. Typ alla går på alla hemma matcher. Alla elever står i student section och då menar jag verkligen står. Vi står upp hela matchen. Sjunger ständigt och är allmänt flippade. Hört att norra bleknar i jämförelse med Murray Highs student section. Varje gång vi gör en tre poängare slänger sig alla bakåt. I slutet av matchen om vi håller på att vinna. Skriker en person och vi andra svarar. Såhär går det till.
I BELIEVE
I BELIEVE
I BELIEVE THAT
I BELIEVE THAT
I BELIEVE THAT WE ARE
I BELIEVE THAT WE ARE
I BELEVE THAT WE ARE WINNING
I BELEVE THAT WE ARE WINNING
När vi sjunger den sista versen börjar alla hoppa runt och dansa. Det kanske låter skit tråkigt men det är kul som fan. Speciellt när typ 50-100 pers gör det för 15-18 åringar. Varför är det inte såhär när man själv spelar matcher hemma?

Nu väntar min bok innan jag ska sova. Puss på er. Saknar er mina nära. Snart är det bara 6 månader kvar. Sjukt ändå. Goooooodnatt.


Kommentarer
Postat av: AnnaG

Haha Jerryjerryjerry.. Du slutar aldrig förvåna! Minnet är på topp, David heter han. Längd? Svårt kanske runt 1.45? Ålder? 10! Fan vad jag kan. Score

2012-11-28 @ 10:45:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0